Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om de fyra, som prisade Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den halte gubben sprang med ens på backen,
liksom han vore kavaljer i valsen,
och föll sin gumma som en pil om halsen
och svängde henne fjorton hvarf på klacken,
Men deras undran ingen kan beskrifva,
när också gossen, han med bunden tunga,
upplät sin mun och började att sjunga:
— Gud vare lofvad, Gud som allt kan gifva 1
— Ja — sade alla — visst må Gud vi lofva.
Han pröfvat oss, men ej Hans ord bedraga:
ty se, Hans makt är stark uti de svaga.
Högt lofvad vare Han och all Hans gåfva.
Så föllo de på knä i aftonglansen,
att prisa Gud, den sista och den främsta.
Men Moppe stackare var nu den sämsta;
han bara såg och viftade på svansen.
Då hördes skog och berg Guds ära hviska,
där stod en ängel, skinande som solen;
han fört de fyras psalm till nådestolen.
De hade trott på Gud och vordo friska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
