- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
234

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

älf varnas stränder. Sedan flög jag ökver stora skogar
och härliga sjöar till åkerbärens rätta fädernesland och
kom till de nejder, där rågen växer. Där hörde jag
yxan hugga och forsen såga och kom så till ett land,
där gårdarna byggdes tillsamman i gator och städer och
skeppen utbredde sina hvita segel i hamnarna. Men
ännu var jag endast vid början af ditt stora land. Jag
flög allt vidare och kom till de nejder, där linet växer
och nötterna börja mogna. Då först hade jag kommit
till midten af landet. Sedan hade jag ännu en lång
väg, till dess att jag nådde en sydligare nejd, där äpplen
hänga om hösten på träden och lönnar och lindar breda
sin svala skugga i solskenet. Ändtligen kom jag hit, där
eken trifves, körsbären mogna och de stora ångskeppen
ryka från strand till strand, medan söderns ljumma
ande-dräkt blåser emot mig från hafvet Se, så stort är ditt
land, att vårens svalor komma tre veckor tidigare till dess
sydliga kullar, än till dess kullar i norr, och när
julinatten mörknar här nere i korsbärens land, står [-natthimmelen-] {+natt-
himmelen+} ännu klar som en dag öfver åkerbärens hem-

bygd i höga norden.

Men — fortfor vinden — nu har jag ej tid att
dröja längre, ty i morgon kväll vill jag plocka en apelsin
vid foten af Etna. Adjö adjö! — Och så lyftade han
sina stora vingar och seglade bort öfver molnen.

Men jag såg mot den blå randen af sjön och
skogarna där bakom och åkern och byn och kyrktornet,
som sken på afstånd i morgonsolen. Jag tyckte, att sjön
bredde ut sig i tusen sjöar, stora och små, och

skogarna vidgade sig till många skogar, och åkrar
och byar och kyrkor växte till många hundrade. Och
åter sade jag: se vårt land! Gud måtte haft någon

mening därmed, när han skapat vårt land så stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free