Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matts Lustigs barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matts Lustigs barn.
Det var en gång en spelman, som alltid spelade glada
visor, och ekter han hette Matts, begynte folket
kalla honom lustiga Matts eller Matts Lustig. Han spelade,
»så att stickorna stodo», vid alla bröllop och dansgillen
i Alkula by, och när alla voro glada, var ingen s& glad
som lustiga Matts. Han hade en fiol, som han själf
gjort och som hette filoken. Det var en präktig fiol,
tyckte Alkulafolket, och lustiga Matts kunde kvittra på
filoken rätt som en fågel, men strängarna köpte han för
skam skull i staden och gick alltid med två kvintar och
en hartsbit i fickan, ty när det var alltför lustigt, brukade
kvintarna springa af. Knapps lät det, och så skulle där
vara en ny kvint på filoken. Men när Matts fick en
ny kvint, drog han stråken med sådan fart, att fingrarna
knappast syntes och de andra hade fullt göra att
stampa takten.
Lustiga Matts hade en hustru, som icke var mindre
glad än han själf. De lefde som gräshoppor af musik
och solsken, gingo från bröllop till bröllop och voro
allestädes välkomna, ty medan Matts stämde filoken,
klädde Brita bruden. Båda voro de unga och togo lifvet
lätt. De hade en liten stuga nära till kyrkan och strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
