Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matts Lustigs barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade efter en stund och satte sig sorgsna p& kanten af
gropen. — Nej, det går icke — sade Brita — det är
för djupt, det är alldeles för djupt för oss.
Där stod en ung präst och betraktade barnen; det
var han, som en gång hade kallat dem Vita och Mors.
Han sade till dem: — Hvarför söka ni den lefvande
bland de döda?
Brita sade: — Mamma är död.
Prästen sade: — Ha ni icke hört, att den, som
tror på Guds Son, han skall lefva, om han än död
blef ve? Er moder har trott, och si, hon lefver.
— Jag vill gå hem till mamma — upprepade
gossen.
— Jag också — sade flickan.
— Så följen mig — sade den unga prästen. —
Jag skall visa eder vägen till Guds rike, och där skola
vi finna henne.
— Är det långt dit? — frågade gossen.
— Är det djupt ned i jorden? — frågade flickan.
— Guds rike är alltid nära för den, som rätt upp*
riktigt söker därefter — svarade prästen. — Det är
öfverallt, ty Gud är öfverallt.
Barnen förstodo honom icke. De trodde väl, att
deras moder var i Guds rike, men då måste ju Guds
rike vara i grafven, där deras moder var. De satte sig
ned vid en grafsten på kyrkogården.
Åter doftade blommorna, fåglarna sjöngo, och Matts
Lustig spelade på filoken borta i stugan. Den unga
prästen eftersinnade, huru han skulle förklara Guds rike
för barnen. De voro så små och okunniga; de förstodo
ju ingenting.
Om en stund sade gossen: — Jag minns mamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
