Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjärnöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nybyggarens hustru gick åter upp och berättade
detta för Murra. Murra sade: — Nu är intet annat
råd än att gräfva en sju alnar djup grop under
källar-golfvet och lägga trollungen i gropen och fylla gropen
med sand. Det skall hjälpa.
— Nej — sade Lisu — det vill jag visst aldrig
göra. Det är synd om barnet, och jag är rädd att min
gubbe blir ledsen, om han får höra det.
— Nå, så gif ungen åt mig — sade Murra; — jag
skall föra henne tillbaka till Lappland.
— Bara ni ej gör henne något illa — sade
nybyggarens hustru.
— Hvad skulle jag göra henne för illa? — sade
Murra. — Jag för henne dit, därifrån hon är hemma.
Murra fick barnet, svepte in det i en gammal
ren-skinnspäls och förde det med sig ut till fjället. Där lade
hon Stjärnöga och gick därefter sin väg, i det att hon
sade: — Jag gör som jag lofvat. Efter hon är kommen
från snödrifvan, så må hon ju skickas tillbaka till
snö-drifvan.
Stjärnöga låg i sin renskinnspäls på drifvan och såg
upp emot stjärnorna. Det var ju åter julenatt, som för
tre år sedan, och himmelens många tusen sköna, klara,
omätligt stora, aflägsna solar sågo åter förbarmande ned
på det oskyldiga barnet. De lyste i hennes ögon, de
sågo in i hennes barnahjärta och funno där intet annat
än godhet och Guds tillbedjan. Då fingo barnets ögon
en än mera förunderlig glans, och deras syn vidgades
ännu mycket längre bort, så att de kunde se bortom
stjärnorna ända till förlåten för Guds osynliga tron, där
änglarna gingo upp och ned med budskap till de många
millioner världar i Guds oändliga skapelse. Och natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
