- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 6 /
47

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det vissnade löfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är visst möjligt — sade det unga löfvet,
sorgset och darrande; — men det är så lärdt, jag kan
icke körstå det.

— Nå, så lef litet längre, tills du bättre körstår
det — menade bofinken.

Sommaren kom, alla lök växte stora och gröna
under himmelens sol, och alla de tusen löfven
prisade Gud; men detsamma unga asplöfvet i toppen
tänkte ännu vid sig själf: — jag förstår icke hvad
de mena, jag måtte icke ännu vara gammal nog att
förstå allting. — Och löfvet sörjde i sin oskuld, att det
så litet förstod.

Sommaren var lång, vacker och varm; den hade sin
tid, och sedan kom hösten. Efter den första frostnatten
begynte löfven att gulna, men ännu fortfor vinden att
sjunga sin visa i trädens kronor: — »tusen,tusen löf har
min unga asp, hvarje löf är väfdt af solsken och dagg,
hvarje löf är en tunga, och med tusen, tusen tungor
prisar min asp Guds oändliga godhet».

Nätterna blefvo långa och mörka, lingonen mognade,
flyttfåglarna reste bort, löfven begynte att falla, ett i
sänder. Alla löf fortforo intill det sista att prisa sin
skapare, liksom de hade förstått, att därför voro de till i
världen. Asplöfvet i toppen ville nog också förstå det,
men kunde icke, fastän det redan var gult.

En höstnatt kom nordan med brusande vingar och
sopade med sig de få gula löfven, som ännu voro kvar.
Asplöfvet i toppen var ett ak de få och fördes af vinden
långt bort i skogen. Där lågo tusen döda löf i en hög,
och haren sprang öfver dem, hundarna sprungo öfver
dem, jägaren sprang öfver dem med sin bössa på axeln.
Det var en klar, frostig dag, löfven prasslade under
jägarens fötter, och i luften var en frisk, fuktig höstkänsla,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/6/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free