Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgs konungariken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut höjt sina lefverop för kung Georg, skingrades na
som ett töcken; det svartnade kring tronen, Tistelöarnas
elaka drömmar flögo in genom sundet och blandade sina
vilda upptåg med det glada skämtet af Fjäderholmarnas
drömmar. Det dånade och det brusade rundt omkring
som vattufloder och hvirfvelvindar — kung Georg k&nde
ett blänkande sv&rd i sin hand och sprang upp på den
högsta klippfästningen. Där stridde han oförfärad mot
luftens och hafvets konungar med alla deras rytande
krigshärar. Hans folk stred som han; det var brak och
dunder kring allt himmelens fäste... en tornhög bölja
rusade fram för att uppsluka S:t Görans land ...
Då vaknade polismästaren och började skälla.
Ja, då vaknade också kung Georg af att regnet slog
mot hans ansikte och rann in under hans tröjkrage.
Han satt kvar på sin fästning Solskensborg, vid foten af
besittningens torn, där han somnat i middagsvärmen,
och han hade icke märkt, att ett åskväder uppstigit
medan han sof. Nu hade det brutit löst, drömmarna
hade icke ljugit, de hade endast gif vit honom ett
blänkande svärd och lagt i hans mun en hjältes ord. En
hjältes hjärta behöfde de icke gifva honom, det hade
han redan, ehuru armen var svag.
Det var icke ett leksakskrig, det var verkligen
luftens och hafvets mäktiga furstar, som hade förklarat krig
mot Georgs konungariken. Alla träd på öarna böjde sig
som bågar för en hvinande storm, gräs och blommor
lade sig långs marken, de fredliga små fjärdarna gingo
i hvitt skum, regnet stod som spön i backen, piskande
vågorna, så att de måste huka sig ned, och rann i forsar
utför bergväggarna. Polismästaren skällde icke mer, han
tjöt, han ropade revolution ocb kröp, så långt han
förmådde, ned i en bergsklyfta. Gn enda blick hade Geoig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
