Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgs konungariken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddad. Seger! Seger! ropade kung Georg frän
sinfästnings torn. Seger! Seger! skällde polismästaren Passe,
som morrande krupit upp frän fästningens kasematt.
Stränga herrar regera sällan länge. Efter en half
timme hade åskvädret gått öfver, himlen var åter klar,
stormen lugnade, sjön skickade skamflata små vågor som
fredsunderhandlare mot stranden. Georg försporde inom
sig en stark frestelse att utbyta sin kungliga värdighet
mot en borgerlig filbunke.
Han såg sig om efter sin båt. O ve, de fientliga
makterna hade afskurit för honom återtåget. Båten hade
kastats emot en hvass strandklippa, fått ett hål i sin sida
och blifvit obrukbar.
En konung måste kunna hjälpa sig själf, tänkte
Georg, tillstoppade hålet i båten med mossa och rodde
frimodigt ut med sin Passe. Mossan höll jämt två
famnar från stranden: då forsade vattnet in i båten.
Georg och hans trotjänare måste vända om. Våta voro
de förut; det betydde ingenting, att de nu blef vo våta
om fotterna.
Hvar voro nu alla de många tusende, som
församlats kring tronen för att afvakta sin härskares
befallningar? Ingen af dem kunde ro honom öfver
sjön. Så framt hans majestät ej ville hålla till godo
med smultron och omogna blåbär, skulle han bli ntan
middag.
Än sedan? Hade konungen icke segrat i ett stort
fältslag? Hade han icke tillbakaslagit luftens och hafvets
mäktiga konungar, som förstört så många väldiga skepp?
Och hade icke mången hjälte blifvit utan middag som
han? Georg skrattade, satte sig åter på fästningen
Sol-skensborg och sjöng sin visa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
