Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgs konungariken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg mig, du lilla fågel, där mellan almens blad,
hur kan du ständigt sjunga och ständigt vara glad?»
Det klang så friskt öfver stranden och sjön.
Rödstjärten, som trodde, att frågan var ställd till honom,
dröjde icke att svara. De öfriga föllo in, och snart
kvittrade hela skogen. Det blef muntert på S:t Görans
land. Kunde icke undersåtarna ro hem sin konung till
middagen, så kunde de åtminstone spela tafkelmusiken.
Och smultronen tycktes niga i skogsbacken och säga:
var så god, försmå icke hvad huset förmår!
Men Georg ville vara hungrig. »Gossen från
Brahe-stad» hade i trettio dagar intet annat att äta i Athens
fäste än en hand full majs och några bönor om dagen.
Sådant är godt att kunna, när det behöfves. Georg
torkade sina våta kläder i solskenet och sjöng den ena
visan efter den andra. <
Klockan blef ett, hon blef två, hon blef tre — det
kunde Georg märka af solens gång. Han beslöt att än
en gång vandra kring ön och bota alla skador, som
kriget förorsakat. Då syntes en båt.. .
— Finner jag dig ändtligen? — hördes morbrors
glada röst från båten. — Jag har sökt dig i alla dina
riken. Och du kan ännu sjunga, utan middag och efter
ett sådant krig!
— Å, morbror, båten är invalid, men jag har tappra
krigsmän och starka fästningar! Jag har besegrat
luftkonungen och hafskonungen; de ha icke ens förmått
störta mitt torn. Det går ingen nöd på oss.
Polismästaren Passe var ak en annan tanke. Han
hade ledsnat vid att gnaga det gamla hästbenet och
skulle gärna gikvit seger, ära och hjälterykte för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
