Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sikku
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sikku tyckte sig må som en prins i skogen. Men när
det blef mycket regnigt och kallt, begynte han på kvällen
längta till grötgrytan. O, den sköna, varma grytan, där
fick han skrapa åt sig hvad där fanns kvar pä kanterna,
men Kettu fick slicka slefven och stjäla Missekattes mjölk i
den söndriga stenkrukan vid vattsån på golfvet. Det afiopp
sällan utan batalj.
Husbonden i Anttila gård var girig, värdinnan var
snål, men hvad rörde det Sikku? Han hade sin frihet,
han skulle endast ansvara för att gårdens femton kor
kommo riktigt tillbaka att mjölkas om kvällen. Och det
gick en tid mycket lyckligt; något annat bekymmer hade
ej Sikku i denna världen.
£n dag klef han upp på den högsta bergstoppen,
medan Kettu vaktade korna i dalen. Där var en vid,
skön utsikt öfver skogar, kärr och små ensliga sjöar, men
ingen människoboning. Aldrig i sitt lif hade Sikku trott,
att världen kunde vara så stor. Han blef så förunderligt
varm om hjärtat, när han såg solen glittra i sjöarna mellan
granarnas mörka grenar, och när molnen seglade öfver
himmelen, blänkte det ena glittret upp efter det andra,
försvann i skuggan och blänkte ånyo upp på ett annat
ställe. Sikku sjöng och blåste däremellan i näfverluren,
det klang så lustigt i berget, det blef en visa:
Sipuri berg, tutu, tutu,
falidu!
1 hela världen finns ingen gosse,
som vallar kor på en sådan mosse,
tutu, tutu,
falidu!
Vid det han sjöng, stod oförmodadt en liten krokryggig
gumma bredvid honom på berget och sade till honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
