Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florios och Unda Marinas sagor - 4. I hafvets djup - 5. Källan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon sjönk, och hon sjönk, men hon skulle ej dö.
Där jag dykade upp, var en blomstrande ö,
och jag kysste mitt barn mellan ros och viol,
och det vaknade upp i Guds strålande sol.
Men långt, långt som en prick i det blånande hak
flög ett segel kör vind ökver böljornas grak,
och där stod en körgråten, en sörjande mor
och såg ned uti hakvet, där skeppet kor.
— Käre skeppare, fira din slup till en kryss,
ty min flicka har kallit i sjön helt nyss!
— Och hvart skall jag då kryssa med bräcklig slup,
när den sjö, där vi segla, är en mil djup?
Vid de talade, flöt jag till skeppet kram,
och ett leende barn ökver vågen sam.
— Slupen ut! Barnet låg i sin moders famn,
och då hörde jag djupen loksjunga Guds namn.
5. Källan.
(Florio.)
Har du sett mina kästen i Tavastland,
mina ljusblåa berg ökver skogens rand,
där det rosiga molnet hvar morgon står
och där nordan om kvällen till hvila går?
Där är kura i dalen och kornblå sjö,
och i sjön är den kagraste blomsterö.
På den ön är en grotta med pelargång
och i grottan en källa med vattensprång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
