Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charles Gordon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugutvå år gammal, utbrast det stora kriget under kejsar
Nikolais sista tid mellan Ryssland på ena samt England,
Frankrike, Turkiet och Italien på andra sidan. Där fick
Gordon i löpgrakvarna vid Sebastopol visa hvartill han
dugde. Där ingen vågade sig kram i det värsta kulregnet,
där stod Gordon lugn med sin kikare för att utspana
fiendens rörelser. Han var ingenjörokficer; det är mycket
möjligt, att äkven finnar skjutit på honom, ty många
finska okficerare tjänade vid den ryska armén i Sebastopol.
England hade sin hand med ökverallt i världen.
Gordon hade tjänat en tid i västra Asien, när han 1860
skickades till Kina, som då låg i krig med England.
Kina besegrades, men Gordon stannade kvar ekter
fredsslutet och fick sin regerings tillåtelse att tjäna den
kinesiske kejsaren. Han hade genomrest största delen ak
Kinas ofantliga område, när han 1863 utnämndes till
ökverbekälhakvare kör detta lands hela krigsstyrka vid
kukvandet ak ett kruktansvärdt uppror, som sträckte sig
ökver halkva riket. Inom nitton månader hade han
besegrat dessa grymma rebeller, Taipings, som ingen
kunnat emotstå; räddat riket och många hundratusen
människor från undergång. Kejsaren ak Kina ökverhopade
sin räddare med skatter och ärebetygelser. Gordon skulle
nu blikva kejsarens närmaste mandarin, men han akslog
alla skatter och äreställen, han återvände som en kattig
kapten tillbaka till England. Som minne krån Kina
hem-körde han blott en stor guldmedalj, som där präglades
till hans ära, och några fanor, som han i striden erökrat
krån rebellerna. De betydde ej mycket kör honom; han
föraktade triumker och människors pris. Guldmedaljen
sålde han en dag, när han var utan penningar och ville
bjälpa en olycklig; kanorna skänkte han åt några gossar,
som han underhöll och själf undervisade i sin lilla för
15. — Topelius, Lä8ning för barn. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
