Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köksan (Yrkesvisa 18)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen vet hvad en köksa sliter!
Dagen om står hon vid sin häll,
smakar rätterna, fräser, biter,
bränner tassen på heta spjäll.
Men när herrskapet gått ti!l kojs,
se, då börjar det rätta nojs:
då ha bullarna jäst så feta,
då skall köksan i ugnen peta.
Förr så nöjde sig herrn med gröten,
och »man tager», sad’ Kajsa Varg;[1]
nu, om Hagdahl ej går i blöten,
kan det hända, att frun blir arg.
Nu studeras här M. Langlet;
man skall koka sin frikassé
till och med på en gammal toffel,
och af svamp skall man grädda voffel.
Hur jag stafvar igenom pränten,
är där stundom för litet smör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
