Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimtussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rimtussarna hade i sin tjänst små listiga dvärgar,
som kalldes svartalfer. De kunde se genom berg och
visste allting, utom att göra solsken. Förr voro de så
talrika, att när man ropade i skogen, visst fick man
svar. Men nu hade också svartalferna försvunnit med
rimtussarna, så att det fanns bara en tusse och en alf
kvar. Och tussen vid Nordkap hade ställt sin svartalf
att vakta vid isberget, medan tussen sof.
I år vaknade tussen litet före jul, sparkade ett hål
i isberget och rätte ut sina styfva ben. — Hvad lider
tiden? — frågade han sin spejare, svartalfen, som stod
där på vakt vid berget.
— Hundra år närmare världens ände — svarade
spejaren.
— Så, så! — sade tussen. — Har här på de
hundra åren kommit någon som är klokare och starkare
än jag?
— Hvarifrån skulle den komma? Store Tusse, du
är den starkaste och klokaste karl i hela världen 1
— Men jag börjar bli gammal.
— Det gör ingenting, när man kan sofva som du.
När man sofver, blir man stark och vis, och ingen sofver
som du,
— Skulle tro det. Men huru mår Thor nu för
tiden?
— Thor har gått att gästa Odin i Valhall. Det är
sällan han numera kör med sin vagn i molnen.
— Det är väl intet åskväder i dag?
— Hvad, skulle det vara åska midt i vintern 1
— Då gå vi ut att spatsera i Jotunheim. Klif på
min rygg! Människorna bli allt dummare. Jag vill se
huru dumma de nu ha blifvit efter hundra år.
Svartalfen klef på rimtussens nacke och satt där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
