Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimtussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen sken, och barnen &kte kälke utför bergsluttningen
ned till rian vid åkern. — Är det grodor? — frågade
tussen.
— Store Tusse, låt oss fly, här är farligt att dröja
— varnade svartalfen. — Det är ej grodor du ser vid
skogsbacken, det är människobarn.
— Så, så — sade tussen; — jag har sofvit så
länge, att jag glömt huru barn se ut. Det skulle roa
mig att se huru kräken dumma sig. — Därvid utsträckte
han sin långa arm, fick ett af barnen i luggen och lyfte
det varsamt till sig. De öfriga sprungo vid tussens åsyn
skrikande bort.
Nyfiket betraktade tussen sitt byte. Det var en
parfvel om tio år, Matte Flink hette han och gjorde
skäl för sitt namn. Hjärtat satt i halsgropen på pojken,
men han sväljde gråten och såg den obäklige tussen
styft i ögonen.
— Jaså — sade tussen — är du en af dem, som
köra sex mil i timmen och prata med hvarandra i
räf-snaror? En sådan liten ömklig pyssling du är! Tycker
du dig vara klok, du? Vet du hvem jag är? Jag är
den klokaste karl i hela världen.
— Det skall du bevisa, innan jag tror det —
svarade Matte Flink. Tussens skryt förtretade honom.
— Bevisa? Hvad vill det säga?
— Du skall gifva mig tre gåtor att gissa, och jag
skall gifva dig tre. Gissar du mina gåtor...
— Så äter jag upp dig — inföll tussen.
— Får gå — sade Matte — och gissar jag dina
gåtor, så äter jag upp dig.
Tussen tyckte detta vara öfver måttan nöjsamt
fann behag i den lille duktige storskrytaren och ställd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
