Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komplett, som hade de aldrig funnits i denna världen
för att stå i vägen för skolgossarnas nöjen.
Om aftonen var jag för trött att läsa, det gick inte,
jag somnade från hela Abrahams släkt. Och följande
morgon gick det så, som min far hade förutsett. Jag
stakade mig grundligt, och det var en ringa tröst, att hela
min klass gjorde detsamma, med undantag af en enda
gosse, som ej varit på isen i går, för att han hade
tandvärk.
Hemma bekände jag uppriktigt mitt nederlag, men
tilläde, att jag ej var sämre än andra. En enda af
oss kunde uppräkna Jakobs söner, och han hade haft
tandvärk i går.
Min far smålog. — Måste man nödvändigt ha
tandvärk, för att göra sin plikt? Är det ej bättre att göra
den frivilligt?
Prof ven fortforo tid efter annan, ofta med nederlag,
stundom med seger. Och det märkvärdiga var, att den
första segern gjorde de följande lättare, men på samma
gång förökades blygseln öfver ett nederlag.
Ännu hade jag icke uppoffrat något för andra. En
slant i kyrkhåfven, ett brödstycke åt tiggaren, det var
ju icke min gåfva. Jag skulle försöka att gifva bort mitt
käraste.
Jag hade en kälke, Moppe benämnd, järnskodd och
med en rand i järnstängerna under medarna, som gjorde,
att han löpte förbi alla andra i backen. Moppe var min
stolthet och min dyrbaraste skatt. Om dagen var han min
kapplöpare, om kvällen bar jag honom in i mitt sofrum
för att vara riktigt säker om honom. Jag var så
afund-sjuk om Moppe, att ingen vid lifsstraff skulle få röra
honom utan min tillåtelse.
Vår närmaste granne var smeden, och hans gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
