Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar i djurskyddsfrågan - Barmhärtighet åt alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid nattens inbrott lägrade sig de resande i öknen
och upptände eldar för att afhålla rofdjuren. Solen gick
ned och gick åter upp såsom ett skarpt afrundadt, rödt
klot i en brandgul luft. Daggen föll men förmådde icke
svalka den heta sanden.
Vid gryningen på den sjätte dagen fortsattes färden.
När det led emot middag, sade åter kameldrifvaren.
— Våra djur förmå icke gå längre. Vi hafva ännu
fyra mått vatten i våra lädersäckar; låt oss dela detta
vårt sista förråd med kamelerna, att de icke må störta
och lämna oss att dö i öknen I
Eleazar svarade: — Gör så!
Lädersäckarna tömdes, karavanen delade med djuren
sitt sista förråd och fortsatte färden. Åter gick det
stora röda solklotet ned i brandgula töcken, och åter
lägrade sig karavanen till natten på ökensanden, medan
rofdjuren långt borta i mörkret röto af törst.
Vid gryningen af den sjunde dagen sade
kameldrifvaren: — Denna dag skall vara vår sista, om vi icke
slakta hälften af djuren och läska oss samt de
återstående med de slaktades blod.
Eleazar sade: — Kom icke vid våra trogna
last-dragare! Vet du icke, att Herren pröfvar vår tro, såsom
han pröfvat Abrahams?
Kamelerna reste sig mödosamt upp och fortsatte sin
gång med dignande knän intill middag. Då förmådde
de icke mer. Deras flämtande andedräkt kändes hetare
än den heta sanden, och de kunde icke vidare resa sig
upp. Luften var såsom en brinnande ugn och hvarje
solstråle såsom en eldpil. Åter sade kameldrifvaren: —
Nu skola vi dö.
Eleazar svarade: — Är då Herrens arm förlamad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
