- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 8 /
107

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar i djurskyddsfrågan - Den stora klyftan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanskligheten, icke af fri vilja, utan för hans skull,
som underkastat henney på en förhoppning; att ock
själf ca skapelsen skall varda frigjord från
förgängelsens tråldom till Guds barns härliga frihet. Ty vi
vetay att hela skapelsen med oss suckar och våndas
allt intill nu.»

Uttydningen är väl känd och ofta upprepad men
aldrig för ofta. Dessa ord innebära ingenting mindre än
människornas solidaritet med världsalltet.

Och dessa ord kunna ej utplänas. Förgäfves säger
oss naturforskaren, som mäter stjärnornas afständ och
jordens innandöme, att vi bo på en obetydlig ö i ett
gränslöst haf och äro mindre än intet i skapelsens
oänd-liga mångfald. Han mäter sinnevärlden med tid, rum,
längdmått, kubikmått, men han har intet mått för andens
världar, som ligga därinom och därbakom. I mer än
3,000 år har hans mått sagt honom, att himlahvalfvet
kretsar kring jorden en gång i dygnet, och när han nu
funnit detta vara en synvilla, går han med sitt
förbättrade men dock alltid samma mått till en motsatt villa.
Anar han icke, att när hans kortsynta öga uppfångar
ljusstrålen från ett fjärran, där alla siffror drunkna,
måste hans obegränsade ande stå i en ännu vidsträcktare
förbindelse med omätliga rymder?

Ett utflöde af den eviga anden trädde fram i
sinnevärlden, tog gestalt och blef människa. Den ofria,
bundna, synliga skapelsen igenkände i henne sin tanke och
underkastade sig hennes fria ande. Hon uppreste sig i
själfviskhet mot sin urkälla, föll och bands i
förgängelsens kedjor. Viljelös följde henne den ofria skapelsen,
icke allenast i träldomen, smärtan och döden, utan ock
i själfviskheten. Så uppstod klyftan: allas krig emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:07:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topbarn/8/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free