- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 8 /
121

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar i djurskyddsfrågan - Näktergalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nikolaikyrkans torn glimma som eld. Därefter sänkte
sig eldskenet till tornfönstren, sedan till kyrkfönstren,
sedan till tusen fönster rundtomkring, och slutligen sken
hela den mot oss vända sidan af staden1 som en
gnistrande härd af flammor i morgonrodnaden.

Det sköna färgspelet varade omkring tio minuter,
till dess att solen steg öfver bergen och flammorna
bleknade i solskenet. Vi stodo i ljudlös tystnad och
hade icke ord för vår hänryckning. Då fästes vår
uppmärksamhet vid några sällsamt vackra toner, som i den
stilla nattluften kommo till oss från den motliggande
stranden af Kajsaniemi park. Hvad kunde detta vara?
Det var icke fågelkvitter, icke flöjt, icke människoröst
och liknade ändå något af alla tre.

— Näktergalen! — ropade slutligen en af oss.

Ja, det kunde inte vara någon annan. Så trötta
vi voro efter en genomvakad natt, belöto vi enhälligt
återvända till parken samma väg som vi gått några
timmar förut. Näktergalen är icke sällsynt i
Ladogatrak-ten, men ingen af oss hade förut hört honom.

När vi kommo till parken, funno vi icke en, utan
flere hundra sångare. Kajsaniemi park var då mindre
»vårdad», lummigare och naturskönare än
människohanden sedan gjort honom, och intet Sahara utbredde
då sin sandöken i hans midt. Hvarje gren var
befolkad af sångfåglar, och alla dessa uppstämde en konsert,
som väl kunde förliknas vid den bästa orkester man
den tiden hörde i Helsingfors.

Plötsligen tystnade alla dessa fågelstämmor för att,
fulla af beundran, lyssna på den enda, som sjöng sitt
allt behärskande solo i nattens tystnad. Det var
näktergalen. Han började med enformiga flöjttoner, som han
efterhand begynte variera, till dess att slutligen drill efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:07:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topbarn/8/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free