Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Tro och vetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tron. Å sin sida uppställer vetenskapen som sin
första regel att förneka tron. Båda fara vilse: tro och
vetande äro icke oförenliga, de komplettera hvarandra,
de ingå i hvarandra såsom källan ingår i floden,
såsom sagan ingår i historien. Skriften, som så ofta
bestraffar falsk lärdom och varnar för den kunskap
som uppblåser, likställer ingenstädes vetandet med otron.
Kristus säger: jag är sanningen. Paulus säger: vi veta
på hvem vi tro. Det förnuftiga vetandet ingår i tron
som en bevisad inre erfarenhet, likasom tron ingår utan
bevis i vetenskapens axiomer. Naturvetenskapen bygger
världen af atomer; visa mig atomerna, visa fram etern!
De finnas ingenstädes, de äro en obevisad tro, och likväl
tviflar ingen på deras tillvaro. Källan förnekar floden
genom att kvarblifva inom sin bädd; floden förnekar
källan genom sin rörelse framåt. Och dock är källan
intet annat än en flod i hvila, floden intet annat än en
källa i rörelse. Bådas mål och ände är det ändlösa
hafvet. Tron börjar och slutar med Gud: det högsta
vetandet. Vetenskapen börjar med en förutsättning, som
är intet annat än tro, och slutar, gentemot det oändliga,
med en fråga. Hvad är då detta annat än en väg från
tro till tro, från källan till hafvet?
Därför är tron den ständigt rörliga, växlande,
skiftande människoandens botten, af hvars intensitet folkens
lifskraft beror. Ett folk är starkt utåt och inåt endast
så länge det bevarar sitt gudsmedvetande, sin tro.
Förloras detta, börjar en aftyning, som ingen glänsande
civilisation i längden kan uppehålla. Civilisationen berör
endast människans periferi, ej hennes innersta, och är
själf ändlig, hemfallen åt det ändligas undergång.
En man utan tro är en våg utan strand, rotlös,
bottenlös, roterande kring sig själf eller kring ändliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
