- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok. - Upplysningar /
13

(1905) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Odödlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem måhända i unga år, så länge en lång framtid lofvar
dem allt, men för den gamle, den obotligt sjuke, den
på lifvet bedragne finns ej mera en morgondag. Och i
själfva njutningen spökar redan dess hopplösa snara
ände. Utan odödlighet intrasslar sig lifvets gåta i olösliga
knutar.

De åter, som söka lönen i ädel verksamhet för folk
och mänsklighet, kunna ej dölja för sig, att de arbeta
för glömskan. Hvad återstår af deras verk, när de ej
mer äro till ? Ett försvinnande namn, nya okända behof
och en af likgiltige trampad graf. Utan tro på ett lif
efter detta kunna vi ej hängifva oss ens åt de ädlaste
lefnadsmål, emedan allt blir ändligt, försvinnande,
otillfredsställande, en fråga utan svar och en tillvaro utan spår.

Hvad är ett lif som dör? Grafven svarar: ett

hopplöst förgånget hopp! Nej, säger Kristus: ett lif,

som dör, är sädeskornet i jorden! Det sås i förgänglighet
och uppstår i oförgänglighet; det sås i vanmakt och
uppstår i kraft. Jag är uppståndelsen och lifvet. Den
som tror på mig, skall lefva, om han än död blefve.

Hvilka ord midt i förgängelsen! Jag föreställer mig,
att vid dessa ord darrade bergen, natten ljusnade och

en djup suck af lättnad genomilade hela skapelsen.

Dödens skugga är endast lifvets morgongryning. För-

skräckelsens konung tillber lifvets Herre och fullkomnar
hans verk.

Utan odödligt lif vore Guds skapelse en
själfmot-sägelse. Naturvetenskaperna säga oss, att icke en atom
af materien förgås, utan endast ombyter form. Och den
gudaboma, allt beherskande anden skulle ensam vara
underkastad förgängelsens lag! Huru mycket omkring
oss vissnar i förtid, dör i sin vagga, slutar ofullbordadt
och vet ej ens att det lefvat?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:01:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topblad/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free