Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Det onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina skapade varelsers lycka. Allt var förutsedt,
allt var en pröfning, ur hvilken skapelsens högsta positiva
grundtanke skulle framgå med seger, medan slagget, det
lägre och negativa, förgicks i sitt intet.
Följde så dessa ärfda minnen i österländsk dräkt
om paradiset, ormen och människans första synd. Två
barn kunde icke motstå barns kända lystnad efter en
läcker frukt. Det hemlighetsfulla djupet i denna barnsaga
består däri, att den ännu i dag upprepas i hvarje barn*
kammare och hvarje människohjärta. All synd består,
som dessa barns, i ett uppror af människans vilja mot
Guds vilja. Deras vaknande samvete, deras undflykter,
deras blygsel och deras ånger upprepas fortfarande i
alldeles samma hufvuddrag. Än i dag tillintetgör
kunskapens träd på godt och ondt barndomens paradis.
Ormens ord: »I skolen vara såsom Gud» upprepas ännu
i hvarje människosjäl. Kristus gaf dessa ord en förändrad
betydelse: »I skolen vara helige, såsom eder fader i
himmelen är helig».
Alltså uppkom det onda ur frihetens missbruk och
förvandlade friheten till dess motsats. »Hvar och en,
som syndar, är syndens träl.» Människan är jordens
lefvande själ och omfattar därför hela den lägre skapelsen.
Med hennes fall följde naturens fall, allas krig emot alla
och hela den upprörande själfviskhet, som nu fläckar
och bedröfvar allt lefvande. Rofdjur och giftplantor
funnos icke i paradiset. Döden följde omedelbart efter
fallet. Gud gaf den nakna människan hennes första
kläder af djurhudar, alltså af döda djur.
Satan, djäfvulen, vedersakaren, mandråparen,
lögnaren af begynnelsen, är öfvervunnen af Kristus, men har
tillåtelse att fresta och pröfva människan intill domen,
emedan blott den »som öfvervunnit» är värdig Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
