- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok. - Upplysningar /
63

(1905) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Lifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

organiskt lif förut förefanns, där voro alla försök att
frambringa detta lif direkt ur materien fruktlösal Lif
uppstår endast af lif; utan en högre väckelse är och
för-blifver materien död. Hvarje nytt lif är en skapelseakt.
Farväl, protoplasma, urslem, evolutionsteori med allt
dit-hörande!

Henry Drummond har ej behöft öfvertyga mig om
denna sanning, där tro och vetande mötas i fullständig
endräkt. Jag har från unga år afskytt den materialistiska
lifsåskådningen. Att söka människoanden i hjärnan och
den lefvande organismen i ett kadaver har alltid
förekommit mig lika ovärdigt som att reducera
människokroppen till kol, väte, syre, kväfve, fosfor och kalk.
Hvarför böka i dyn, när vi fått en blick att se uppåt?
Människan är en ande, förklädd i stoft. Humanitet ensam
är icke nog. Utan di vinitet slutar all humanitet
ohjälpligt i bestialitet.

Jag har ingen anledning att för min lifsåskådning
ringakta andras. Jag erkänner materialismens styrka i
analysen. Men den namnlösa inre värld, som idealismen
ställer i ständigt och oupplösligt samband med intrycken
utifrån, kan jag aldrig förneka. Denna inre värld, dess
strider ända till blods, dess jublande segrar, dess blödande
nederlag, dess fall i synd, dess upprättelse i nåd, dess
skiften, illusioner, sorger och fröjder, ha osynliga varit
mitt lifs hela verklighet, medan de yttre skickelserna
endast berört dess periferi.

Allt i naturen anser lifvet för det högsta goda och
försvarar det af instinkt. Människan ensam ser och
söker någonting högre. Hon ensam kan, i sin otålighet,
anse lifvet för en börda. Dödsstraffet och själfmordet få
ej ställas öfver den sedliga världsordningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:01:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topblad/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free