Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är intet tvifvel att ju de första och sista stadierna
af lifvet, ehuru underlägsna i kraft, äro relativt de högsta,
och de mellanliggande skola icke se ringaktande ned på
någondera af dem. Skillnaden mellan båda förtjenar att
undersökas.
Ungdomen synes vara ett snabbt stigande. Och
likväl finnes i lifvet intet djupare fall, än det ifrån barn
till yngling. Hela den obrutna, objektiva åskådningens
värld, som är barnets lyckliga Eden, har brustit sönder
i glänsande spillror, och hvarje spillra gör anspråk på
att vara en värld för sig. Naturen har förlorat lif, röst
och medkänsla, hon förstår icke mer sitt barndomsspråk,
hon igenkänner ej mer den förtrogna anden, som bodde
i barnet. Ungdomens nyvuxna, sökande ande igenkänner
icke mera sig själf i naturen. Båda fortfara att älska
hvarandra, ja barndomens vänskap har numera antagit
kärlekens glöd. Naturen kläder sig i sin skönaste
blomsterprakt för att behaga ungdomen, och ungdomen söker
drömmande sitt ideal i naturen. Men de kunna icke
mera säga du till hvarandra. Illusionen intager
åskådningens plats. Den forna fria förtroligheten har
förvandlats till kärlekens blyghet, de söka i hvarandra ej
mera verkligheten, de söka symbolen. Ett idealiskt
töcken har utbredt sig mellan dem; de ha blifvit
främmande för hvarandra. Jag är ej mera du, och du är
ej mera jag; låtom oss söka hvarandra 1
Är detta ett fall ? Ja, helt visst. Kunna natur och
ande, som engång varit ett, klyfvas i två, utan att
förlora sin motsvarighet? Kunna delarna, hvar för sig, mäta
sig med det hela? Och likväl är skilsmässan ett villkor för
högre framsteg. Vi skola återfinna detta i sista stadiet.
Jag har redan nämnt den oblidkeliga,
oundgängliga makt, som åtskiljer de två. Det är reflexionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
