Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Lifvets sommar och höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att praktiskt uträtta hvad vi förmå. Om vi bokföra vårt
lif, skola vi finna summan af vår verksamhet störst i
medelåldern. Men att lefva i det närvarande är på
samma gång att fastkedjas vid dess fordringar, ej kunna
hvila i minnet, ej finna tröst i hoppet. Dag aflöser dag,
och hvad skola vi äta, hvad skola vi dricka, hvad skola
vi kläda oss med?
Kristus svarar: söken först efter Guds rike och hans
rättfärdighet! Där icke detta svar gifver lifvet ett nytt
innehåll, förvissna kropp och själ med lifvets ändliga
mål som försvinna. Tröttheten uttager sin rätt, nerver
och muskler slappas, tanken strömmar i trögare vågor,
och förrän vi ana det, hamna vi i det lugnvatten, som
kallas ålderdom, icke för att det skulle vara fritaget från
stormar och sorger, utan för att de jordiska pligtemas
ansvar då tynger mindre och för att lifvets vargar,
lidelserna, då i regeln upphört att tjuta.
Icke alla gamla förstå ålderdomens företräden. Vanor
och lidelser hänga sega fast vid de tilltagande åren och
af tagande krafterna. Försakelsen är en svårlärd konst.
Ålderdomen kläder af sig till natten först sina smycken,
därefter lifvets gångkläder, slutligen sin förtrognaste
om-gifning. Den som kan underkasta sig afklädningen med
resignation och hvarje gång han begrafvar sin samtid
eller gömmer i jorden sina käraste, kan hoppas ett
återseende; den som, när den yttre världen för honom, stycke
efter stycke, sönderbrister, likväl förmår behålla sig själf
och sin tro, han har besegrat åren, han drunknar icke i
natten, han bidar morgonen. Hans afton liknar nordens
midsommarnatt, då afton- och morgonrodnad räcka
hvarandra handen i sammanflytande ljus.
Då, endast då, har denne åldrige klättrare,
kroppsligt besegrad, men andligt obruten, uppnått den mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
