Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökvergångstid. Det sinnligt sköna var kör henne endast
ett band och en frestelse. När medeltiden, ekter långt
barbari, uppställde sin lärda skola, blef alltså det andliga
målet hufvudsak och det världsliga därutöfver fick en
betydelse blott i det andligas tjenst. Medeltidens
skolastik införde tankens uppfostran i trons lydnad som det
viktigaste, och däraf hände att, i en senare tid, boken
som tankens tolk och budbärare blef skolans främste,
slutligen ende lärare. För denna tyrann måste allt vika:
kroppens hälsa och själens grundkrafter, allt utom tanken
själf, som skulle riktas med ett strängt reglementeradt
vetande. Jag känner denna skola, jag har själf
genomgått henne, sådan hon ännu för sextio år sedan var
allena herskande med sin karbas, sin teologi, sitt latin
och sin likgiltighet för allt öfrigt. Hon var dock ett
logiskt genomtänkt system, hon visste hvad hon ville
och visade sig mäktig att uppfostra karakterer. Hon var
en järnhård kyrkas järnhårda dotter, lag utan evangelium;
hon var det sjuttonde seklet, icke det nittonde. Jag
önskar henne icke tillbaka, men jag skrifver på hennes
graf: requiescas in pace.
När hon föll 1844, trädde i hennes ställe en ny
skola, som ville på en gång afhjälpa alla brister och
experimentera med alla tiders pedagogiska erfarenhet.
Nu skulle man lära allt och hinna med allt, men i gamla
hjulspår. Där infördes gymnastik, sång och teckning,
men boken förblef hufvudsak, tanken hufvudriktning, det
öfriga bisaker. När det visade sig att man ej hann
med allt och att ungdomen öfveransträngdes, tvistade
man om det nödvändiga och det umbärliga, främst om
latinet. Man strök, skarfvade, lappade, experimenterade
och blef likväl aldrig färdig, kom aldrig till lugn och
jämvikt. Så har det nu fortgått i femtio år, och hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
