- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok. - Upplysningar /
102

(1905) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Folk och fädernesland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men också viljelös ‘^mänsklighet annorlunda än som
orientens forna’ ’-kolfcssala monarkier, slafvar under en
despot. H^&wgéirom har Europa, den minsta och
ingalunda. rika&fe’ af världsdelarna, efter hand blifvit alla
pfj^a ;öfverlägset? Genom sin lyckliga fördelning af
; hftk, ‘ länder och bergsryggar, som gif vit upphof åt
be-gränsade folk. Dessa folks samband och täflan ha gifvit
upphof åt Europas civilisation, medan Asiens stepper
och Afrikas öknar än sammanfört folken i stora massor,
än afspärrat dem från hvarandra. I Europa står
Ryssland af samma orsak tillbaka, men utbreder sig med
makten af en vårflod åt öster.

Man skulle tycka, att jordens 1,500 millioner
invånare, alla med individens själfviskhet och ingen
fullkomligt lik en annan till kropp eller själ, vore redan för sig
mångfald nog; men individens enhet är icke nog,
framåtskridandet fordrar ännu därtill en mångfald af folk.
Ingenting är dåraktigare än katolska kyrkans fordran på
bokstafvens enhet i samma tro. Detta har Kristus aldrig
menat med »ett fårahus och en herde»; han har tillagt,
att »Gud vill tillbedjas i ande och sanning», oberoende
af bokstafven, men i en ande. Ingenting är politiskt
kortsyntare, än panslavismens och pangermanismens
försök att sammansmälta olikartade folkenheter genom
tvånget att inlära den herskandes språk och uppfattning
af fäderneslandet, i afsikt att därmed förstärka statens
enhet. Man antager att de så kallade stora nationerna
en dag skola uppsluka de små genom massornas
attraktion. Detta är att öfverflytta materiens tyngdlagar
på den fria människoanden. Allt tvång framkallar
motstånd och befordrar icke, men splittrar enheten. Upphäf
tvånget, och tillägg friheten, då är antagandet riktigt; om
till gagn för utvecklingen, är en annan fråga. All historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:01:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topblad/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free