Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rykte.
Byron vaknade en morgon och fann sig ryktbar. Kände
han sig lyckligare då, än förr i sin obemärkta kamp
för diktens krona? Måhända, måhända icke. Han fann
äran, men hvad han icke fann, det var lugnet. Hans
hela lif var en fridlös våg. Äfven i den rättmätigaste
kamp behöfver en själ andas ut i skuggan af sitt mål.
Ärelystnaden känner ingen hvila. Den lilla
personligheten ställer sig beständigt framför det stora målet
och skymmer det med sin skugga. Det ändliga
tids-syftet trasslar sig ständigt in i den stora framtidstanken
och förväxlas med den. Carl IX skulle med sin
lång-synta blick ha varit Sveriges störste konung, om han ej
haft sin dynasti att kämpa för.
Kristendomen aktar kärleken högt, men rykte ringa.
De största och ädlaste bland människor ha känt sig
lyckligare af elt barns eller en okänd bondes oförställda
beundran, än på sin triumfvagn under jublande skarors
bifallssorl. Hvarje loftal, hvarje offentlig hyllning kännes
för dem som en förödmjukelse, emedan domaren i deras
inre väger dem på sin våg och finner dem för lätta.
Vid smädelse och förtal sjunker vågen stundom för
djupt. Smickret är alltid en förolämpning, emedan det
nedsätter den smickrades omdöme under smickrarens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
