Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 5—6 delen. Dramatiska dikter - Regina von Emmeritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om uttrycket »ett tidehvarf som flyr». Jag mins ej om
någon af detta skådespels månge och välvillige domare
uppfattat hvad jag ansett för det innersta däruti och som
Pierre Deland så mästerligt återgifvit, nämligen
sönderfallandet och den djupa själfförstöringen af allt det toma,
egoistiska, flärdfulla, mot religion och seder fientliga uti
den gustavianska tiden, hvilket därför nödvändigt var
hemfallet åt förgängelsen och vinternattens rofdjur,
hvar-till jag i främsta rummet räknar Anckarström; och jag
tror dock att denna själfförstöring, som tillika är en
försonad skuld, rätt tydligt bort genljuda i den gamle
baronens ord: »Säg mig, Lisette, tror du då verkligen
att det finnes en Gud?» Men felet var, att detta
skådespel stannade vid en negation och ej mäktade klart
genomföra, så som meningen var, det positiva däri, det
oförgängliga behaget, det fina vettet, den alltuppoffrande
försakelsen från Gustaf III:s tidehvarf, representerade af
den gammalvordna Ebba Reutercrona. Epilogen, i hvilken
den gustavianska tiden skulle resa sig efter sitt fall och
segra ännu i döden, blef olyckligtvis sådan, att den för
sin egen svaghet måste bortfalla, hvarigenom dramens
enhet vann, men dess egenskap af tidsbild, dess mening
i stort, blef half och oberättigad.
Säg mig, tror Du på tillvaron af förklädda dramer?
»Regina von Emmeritz» delar med »Efter femtio år» den
begynnelse att hafva sin rot i en novell. Jag förstår
rätt väl de betänkligheter min stränge rec. i
Litteraturbladet framkastar mot en ändring af diktens ursprungliga
form, och det diktareverk är sällan att afundas, som
sålunda blifvit »verbirchpfeiffert». Men ges det ej ämnen
så kraftfulla och växtliga, att de i olika former kunna
framträda lika berättigade? Ges det ej dramer, invuxna
i en berättande eller en lyrisk form, hvilka man endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
