Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 5—6 delen. Dramatiska dikter - Regina von Emmeritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlar af ingifvelse, kvinnan är besegrad, dolken faller,
hela den svarta planen är omintetgjord.
Jag kan ej inse huru det varit möjligt att i Reginas
ställe handla annorlunda. Kritiken har likväl ett viktigt
inkast häremot, och det har uttalats af en recensent
i Morgonbladet. Är, som han säger, det dramatiska i
hennes person slut, när förhänget faller efter andra
akten; har hon i de tre sista akterna ingen strid mera
att kämpa; är hon därunder blott »en obetydlig liten
flicka, som behagar vara förtjust i en stor kung» — då
gjorde hon visserligen riktigast uti att återvända till
skuggan af sitt intet, hellre än att rikta scenen med en
början utan slut, ett lappverk utan någon sorts mening
och sammanhållning i dramatiskt hänseende.
Lyckligtvis är hon icke nog modest att följa denna
vink. Så alldeles vigilant, som rec. tror, går det icke
att bryta med ett helt lif, med sin tid, sitt folk och sitt
samvete. Den Regina, som återuppträder i tredje akten,
är en helt annan, en inom sig bruten, förkrossad och
olycklig flicka, tviflande på Gud och människor, med
den enda klara känsla, att hon står vid randen af ett
afskyvärdt brott. Flyende sig själf, hejdas hon af
Hiero-nymus; det är han som upptäcker och afslöjar hennes
hemlighet för henne själf; men verkan däraf blir motsatt
mot hvad han beräknat. Den Regina, som ur tredje
akten ingår i den fjärde, är åter en annan, det är den
ur mörkrets makt befriade, högsinta, svärmande, oerfarna,
som i sin stolta tillförsikt tror sig kunna förlika de
motsatser, hvilka nyss hade sönderslitit henne: å ena sidan
hjärtats hängifvenhet för det stora och ädla; å andra
sidan tro och samvete, kyrka och fädernesland. Det är
denna försoningsakt som rec. i Morgonbladet kallar
»ett vackert, men barnsligt omvändelseförsök». Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
