- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok. - Upplysningar /
227

(1905) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 7 delen. Hertiginnan af Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sent på morgonen kom sömnen öfver mina
ögonlock. Min första tanke, när jag vaknade, var
manuskriptet. Men det var försvunnet, borta utan spår!
Sannolikt hade min gamla mormors försiktiga hand ryckt
undan detta farliga ämne för en gosses inbillning, ehuru
hon icke låtsade veta något däraf. Jag sökte det sedan
ofta, men fann det aldrig. Och det var dock skada, ty
jag hade unnat läsaren en bättre, fullständigare och i
kostymen mera detaljerad skildring, än den jag nu förmår
gifva ur minnet. Ack, tänkte jag ofta, hvarför har icke
denna historia fallit i händerna på författaren till
Kenil-worth och Waverley? Här hade han funnit tvenne
personligheter värda att af hans penna tecknas för
eftervärlden, och den ena var hans landsman till börd och
högsinthet; Keith hade sett dagen på Skottlands jord
och kämpat vid Dumblain med Waverleys hjältar. Vackra
ämne till en stor tafla, huru illa att det icke råkat under
en mästares hand! Tag det likväl sådant det är, du
hulda läsarinna — ty till dig dedicerar jag det — och
döm icke Eva Merthen så hårdt, som hennes samtid
dömde henne!

Bakom oss stå redan det skymfliga dystra kriget,
partiernas spel och hvälfningar, nederlagen, olyckorna,
nöden, förräderiet, vanäran och döden — det sorgliga,
som måste sägas, är sagdt, men det får icke ännu
förgätas, det ingriper med sin hotande mörka skugga i hela
berättelsens gång, det hvilar öfver den som ett öde, hvars
fina trådar af stål omsnärja familjernas husliga sällhet,
samlefnadens ro, de enskildas lycka, ända intill själfva
samvetets frid.

Icke sant, min läsarinna, det är dock vida
intressantare att gå från de stora bullrande arméerna till de
spensliga läspande löjtnanterne, från den hårklyfvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:01:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topblad/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free