Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 18—21 delen. Noveller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släkten, att den 16 Mars syntes dem som en
solnedgång och att Tegnér med skaldens rätt kunde säga
om Gustaf lll:s dagar: »Hvar stodo vi, om de ej
varit till?»
Vi stå inför eftervärldens perspektiv, som äfven på
den mulna dagen målar solens uppgång och nedgång i
rödt, medan ingen fantasi färglägger dess brännande
middagshöjd. Vi stå inför jämförelsen med ett
föregående och ett efterföljande tidehvarf: å ena sidan Carl XI,
som spände kedjor öfver gatorna under gudstjensten, å
andra sidan Gustaf III, som proklamerade samvetsfriheten
— Adolf Fredrik, som darrade för rådets namnstämpel,
och sonen, som hade mod att själf vara konung —
kapitulationen i Helsingfors, jämförd med bragderna vid
Porrassalmi, Partakoski, Viborgska viken och Svensksund,
samt närmast därefter den skuggrädda, dystra
förmyndareregeringen, blodsdåden i Frankrike och Gustaf IV Adolf,
jämförd med sin lysande fader. Där var icke så litet
illusion i dessa jämförelser; Gustaf III:s tid skulle icke
obetingadt ha underskrifvit den. Men där var ock mycken
sanning. Lifsglädjen är ett mänskligt behof, folken känna
en vederkvickelse att en gång få andas ut, att glömma
förgångna sorger och kommande faror, för att hängifva
sig åt ögonblickets intryck. Sverige i Gustaf III.s tid
kände sådana ögonblick af lättsinnigt, sorglöst lugn, sjöng
med Bellman och drömde med Lidner om att sluta världen
i sin famn. Den gustavianska tidens sanning låg i
hurraropen för konungen mellan 1772 och 1786, i detta
lyckliga Nu, som glömde forntid och framtid för sitt glada
lif i ett försvinnande ögonblick.
Ögonblicket försvann. Förhänget föll, lamporna
släcktes, åskådarne skingrades hvar till sitt. »La piéce
est Jinie, allons souper/»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
