Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titians första kärlek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en veritabel konst, att rätt bereda
oklanderligt ett par smorläderskaft.
Det är en konst som kan tas i med händren
och som gör mänskor gagn — ej sådant pjask
med grannlåtsdockor på den dyra duken.
Nå, hvar är räkningen på bark och hudar?
Dagdrifvare, har jag dig ej befallt
att ha den färdig?
TITIAN.
Här är den, min far!
BARTHOLÖ
i det han genomögnar räkningen.
Två — sexton — trettitre — för tre lass bark!
Men är du galen? — Tre och sextio
för fjorton åsnehudar! Rent befängdt!
Blixtrosenrasande I Kan du addera?
Kan du multiplicera du? Gn sådan gäck
skall jag förtro mitt garfveris affärer!
Jag är en såld, en ruinerad man,
krediten slut och kunderna på flykten,
och skrået skrattar ut mig, stackars karl,
när mina sköna fjorton åsnehudar
jag sålt för tre och sextio!
TITIAN.
Min far,
jag hela natten har arbetat, och
det kan väl hända att jag räknat miste.
BARTHOLO.
Gå från min åsyn! Gå till dina nunnor,
madonnor och Minervor där på väggen!
Gift dig med dem! Föd dig med dem, min son
Drick olja! Ät karmin och lef af månsken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
