Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veteranens jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halt 1 Gamla träben, halt!
Du är för tung på foten ... Har jag drömt?
Besynnerligt! Mig tycktes dock jag hörde ...
Jag såg ... Jag var som förr... Det var en dröm!
Hvar är jag?... Ja, nu minns jag. Här i Lappo,
i samma stuga, där jag rastat förr
och där min vän, den tappre Erik Boman,
med genomskjuten panna buren hit
från segerjublet, drog sin sista suck.
Densamma stugan — blott att femti vintrar
ha sedan snögat på dess tak af torf,
på mina vänners graf och på min hjässa.
Hur kom jag hit? Jo, riktigt, under vandring
till Lahti by. Där har jag några vänner;
hos dem får jag till julen tak och bröd.
Hå-hå, vid sjutti år, hur tung är vägen
till andras tak och andras nådebröd!
Och dock jag blödde bort min ungdomsstyrka
för dig — för dig, mitt finska fosterland!
Mitt kära land! Men jag vill icke knota.
Du mycket annat har att tänka på.
Om dina herrar gå med guld på kragen
och dina fröknar frasa uti siden,
så vet jag dock, att många dina söner
och dina döttrar hungrat liksom jag
och frusit, liksom jag, i nattens köld
och klaga ej, och äro icke sämre
för det, och duga dock åt Gud och dig!
Jag blef ej lottlös, kära land. Du gaf mig
allt hvad du kunde gif va i ditt armod:
uti ditt sköt en vagga och en graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
