Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veteranens jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kommer lagom hit nu, han också,
att brylla bort min stackars Eriks hufvud,
som är så fullt af piff och paff förut.
Jag vånne jag ej tagit pojken till mig
från vägen, där han strök omkring och svalt.
Grå hår, ja ja, grå hår så gör han mig
med sina visor, och en slagsbult blir han,
som far och farfar håns, ty hela släkten
är liksom biten af en galn kalmuck.
Tittar ut genom dörren.
Min stackars Erik! Lilla, snälla Erik!
Hvar dröjer du? Det är så kallt, och vargen
på mon därborta tjuter efter rof.
Kom bara åter! Hur jag skall dig fägna
med färska bullar, aftonmjölk och smör!
Kom, lilla, söta Erik! — Nå, se så,
där kommer den förlupna, lata slyngeln!
Jo, vänta du, jag skall dig lära, jag,
att dröja uti byn! Hvad sa’ jag? Bullar?
Smör? Mjölk? Nej, ingen smul skall du få smak.a!
Men käppen borde du ... Nå, hör den slarfven!
Soldatens visa sjunger han på vägen,
så att det ekar mellan granarna...
Här anslAr orkestern “Soldatgossen" af Runeberg, musik af Pacius, och
I ortfar melodramatiskt under följande replik af
KADKONEN.
Ej lasta krigarn! Smäda ej den hand,
som djärf och trofast blöder för din lycka
och drar sitt svärd, ej andra att förtrycka,
men till att värna älskadt fosterland!
Bryt icke sönder låset för din dörr!
Det kan behöfvas; det behöfdes förr.
Förloradt är det folk, som icke smider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
