Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hangös öga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är hafsjungfrun!» ... Hafsens vågor gån öfver
mig! Nu först begriper jag. (Bemannar sig) Var hvem du
vill, så är du min rosende brud, och går du till döden,
så vill jag följa dig...
Han skyndar efter Lilla. Kalle följer honom.
#
DAVID DYNING utkommer haltande ur stugan. Månsken.
DAVID
allena.
Åren ta ut sin rätt: jag har blifvit lomhörd...
Gamla sjöhäst, du börjar bli utkörd!
Lyssnar p& stormen.
Han friskar i, och pojken syns inte till. Såna
gölingar latas och göra fast skoten. Drunknar han inte,
så får han smörj!... Herre Gud, vill du taga mitt enda
barn? Hvad skall du göra med honom, min Gud? Han
duger ju ännu till ingenting annat än gäla strömming
och skjuta kråkor!... Det är sant, jag har flickan, jag
har fått henne till skänks af hafvets vågor. Men här
kommer snart en glop, som tar henne från mig, och så
är jag ensam här på min klippa med fiskmåsarna. Nej,
pojken syns inte. Jag är en fattig, barnlös man, men
jag har väl intet bättre förtjent. En trasig flagga är
jag, som svajar allena på toppen utaf ett redlöst vrak.
Jag trodde ändå, att pojken en dag skulle ro mig öfver
dit bort till kyrkogården, när jag lagt ögonen till. Men
nu är han borta före mig ... och han var ändå ett ämne
till karl; där fanns ändå järn i hans armar och
ankarfäste innanför vadmalströjan. Är det så, min Gud, så
ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Han sätter sig på klippan och betäcker ansiktet med sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
