Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hangös öga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGE
otvunget.
Det är en sjömans vana, milady. Han tröstar sig
på land, när han haft otur på sjön.
DAVID
strängt till Lilla.
Hvad står du här, dagdrifverska? Ut med dig, att
föra mat åt din bror och Isak, som arbeta vid
bärgningen !
LILLA
sakta, i det hon passerar förbi George.
Nådl
Hon går.
LORD SIDNEY
till David.
Det blir vid det jag har sagt er. Lagen är tydlig:
det är ni som ansvarar för fyren. Allt mitt folk kan
vittna, att fyren var mörk i elfva minuter, och denna
tid var tillräcklig att kasta hans majestäts, min nådiga
herres, örlogskutter på refvet. Jag gör min sjöförklaring
och anmäler saken.
DAVID.
Jag är en gammal sjöman, ers nåd, och har aldrig
svikit min post i det värsta hundväder. Men i går afton
for fan i min vrickade fot. Jag kom ej uppför trappan
till båken och lämnade vakten åt drängslyngeln. Allt
hvad jag vet, är att fyren brann, när jag gick in i min
stuga, och när jag sedan kom ut att se efter pojken,
som lofvade bland bränningarna, brann fyren ännu. Gud
sig förbarme, ett sådant kolorum! Får jag tag i drängen,
skall jag kölhala honom.
GEORGE
för sig.
Aha... det var således Isak! (Högt) Tillåter milord
att jag vågar yttra ett ord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
