Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brita Skrifvars ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde scenen.
GORM ensam. Sedan RAMUND GÖTHE.
GORM.
Kors eller svärd? Ettdera eller båda? Gamla, hårda
skalle, hugg känner du, men det andra, underliga, det
som kufvar världen med kärlek och segrar med tårar,
huru kan det vara så mjukt och ändå så starkt?
Spejar mot sjön.
Hvarför sänder Rig intet bud? Om ofärd drabbar
honom, få vi lära oss simma.
Landlaften har klarnat, men öfver sjön fortfar dimman, som färgas
röd af den uppgående solen. I dimman synas konturer, liknande skeppsmaster.
Vinden har gått på nord. Kärrens töcken utbreda
sig ökver vattnen. Hvad? Är det ej masterna af ett
skepp, som framskymta i dimman? En... två... tre ...
fjorton skepp! Men det är ju Rig, det är vår flotta,
som återvänder! Riddar Ramund! Riddar Ramund!
RAMUND
träder ut ur närmaste tält.
Hvad är det? Budskap från Rig?
gorm.
Det är vår flotta, nådige herre, hela vår flotta! Jag
har räknat dem, fjorton skepp. Rig måste ha vunnit en
stor seger; annars hade han ej vågat lämna hela norra
kusten obevakad.
RAMUND
spejande.
Jag ser inga skepp.
GORM.
Inga skepp? Jag har räknat dem alla, de kunna
ej vara andra än våra ...
16. — Dr am. dikter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
