Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid tjugu år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du är ej ämnad att stilla slockna
i skröplig ålders förbrunna glöd.
Låt veka piltar, låt rädda tärnor
i långa år om sin låga läspa,
vi flamma hastigt en gång, en enda,
förbrinna herrligt i dödens stund.
Nu - såg du skimret i molnets kanter?
Det är ej solen, du mörka flicka,
det är en ljungeld, som kysser randen
och stupar tvärt uti hafvets svall.
Och vågen höjes som torn mot himlen -
sträck ut din hand, när hon lyfter jullen,
och ryck en ljungeld af Zeus och krossa
ett kärlekspjunkande par på lek!
Vi äro stolta som romargudar,
vi mana döden, vi bjuda fasan,
och majestätiskt ett haf i uppror
står här som ram kring vår kärleks glans.
Kom, Aramintha, du barm som skälfver,
du kind som bränner, nu slog en svallvåg
mot högsta ljungeldens härd därofvan,
och haf och himmel i ett förgås.
Högtidligt, herrligt ett tordön rullar,
den gamla jorden i stycken rämnar,
och djupet brinner,
och höjden brister,
världsalltet störtar i stycken ned
uppå vår kärleks
förmätna jubel
i döden...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
