Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sankt Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afkläddes Romas lånade helgonskrud
och klostren öde blefvo och icke mer
i andakt bad till honom Suomis folk.
Då stod han lugn i förklarad frid och såg
med fromma ögats förtröstan upp till Gud.
Och Gud lät Suomis skönhet blomstra ny,
lät nyväckt tro bli from som den gamla var
och nytänd bildning dagas uti dess sköt.
Nu hvad fördunklar det höga helgons blick,
när skördetunga gulna Suomis fält
och mycket lofvar den unga tid?
Så hör.
Den helige böjer i bön sitt knä för Gud:
Allsvåldige, onämnbare, vredgas du?
Hemsöka fäders missdåd ännu ditt folk,
att du i vrede tager från det din hand?
O Gud, det skymmer. Randas en morgon klar
till tusenårig dag för ditt finska folk?
Hvad tyda tecknen? Skymmer en afton ren
för folkets långa sorgliga barndomsdag?
Bär skyn blott därföre strålens purpurglans,
att solen går öfver all dess glädje ned?
Ack, hafvets böljor svälja en ringa flod,
i hafvets bitterhet dör dess sötma bort;
all himlens dagg kan ej göra den ljuf igen.
Blott du, allsvåldige, skapar dag af natt;
ett ord af dig — och söt är den bittra våg!
Låt ej de många släkten, som hädan gått
i sorg och möda, hafva förgäfves blödt,
arbetat, lidit, hoppats och trofast stridt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
