Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vinden vandrade i skogen,
öfver tufvor, öfver toppar.
Kantele, det ljufva spelet,
började i vinden susa:
Ve mig, arma, ve mig, glömda!
Granens barr uppå mig falla,
skogens ruskor mig betäcka,
mossa växer ur min sida,
ogräs mellan mina strängar.
Ve mig, längesen förgätna
Fordom var det annorlunda,
då jag bars som barn på armen
invid starka hjältars hjärtan.
Starka hjältars stora hjärtan
slogo högt i hårda barmen,
tärnans sommarmilda öga
tindrade i tysta tårar,
när i mina strängar stormen
susade och vattenfallet
stänkte högt och skogen spelte,
lärkan sjöng och blomstren lyddes.
Ve mig, alltför länge glömda!
Jord och himmel har jag skapat,
holkat hafvets djup och lodat
bottenlösa mänskohjärtat;
men förlamad är min trollmakt,
brustna äro mina strängar,
döda äro mina sånger,
vissnade, förströdda alla,
som om hösten löfven falla
med en vintersnö i spåren,
när det än är långt till våren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>