Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hafvet brusar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAR HAFVET BRUSAR 91
Se lifvets skönhet vinkar dig hit och vårens glans!
På stranden räcker hon dig, som förr, sin myrtenkrans,
din bleka flicka. Vännen i tårar står bredvid
och bjuder handen, som aldrig svek i lifvets strid.
Där stodo många på hafvets strand, när bort du drog,
och kastade blommor i vågens brus, dem vågen tog,
gaf aldrig igen. Du dyre, kom också till dem!
Du glömde för mycken sällhet kvar i jordens hem.
Kom snart, kom snart, ty dagen lutar till natt alltren,
snart sjunker lifvets ilande fröjd, och hoppets sken
i väster slocknar, drömmarna fly, och nornors tråd
i ljufvaste sällhets stund klipps af förutan nåd.
Kom snart! i dag slå rosorna ut sin sälla doft,
i dag är vår - i morgon kanske är våren stoft,
och lifvets heta brännande lust, ack innan kort,
hafsdimman lik, försvinner i blåa rymden bort..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
