Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 SANGER 1843
Sade sångens visa moder:
Tusen år kan du förblif va,
tusen sånger kan jag gifva,
och den försla och den sista
kan du djupt i minnet rista.
Öch dock kan jag dig ej lofva
sångens goda gudagåfva.
Sade ynglingen bedröfvad:
Oppen är min själ, mitt öra;
hvad skall jag, o moder, göra?
Sade Runotar, den visa:
Gå allen i ödemarken,
göm en sorg uti ditt hjärta,
då skall sängen ro dig gifva,
själfmant dina läppar lifva.
Sången är af sorg upprunnen,
men är sångens gåfva funnen,
si, så är din sorg försvunnen
och odödlig glädje vunnen.
8 Vebnmii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
