Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens parabol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärta björkar stodo, och sina kronor båda de fast
tillsamman lindat och, djup och strid som lifvet, flöt
strömmen under dem. Men sen har stormen kommit
och skilt de bådas kronor, och ynglingen och flickan
med blicken sökt hvarandra och frågat blad och blommor,
och frågat vind och vågor, och frågat jord och himmel:
hvad månne kärlek är?
Och då har solen sjunkit i dunkla västanskogar,
och då har svalka fallit från gyllne aftonhimmeln, och
då har daggen regnat på rosenhäckens prakt. Den föll
i klara pärlor och tvenne pärlor möttes på yngsta rosens
kalk. I skepnad af en vindfläkt Guds ande gick i
bladen, han rörde daggens pärlor, de glänste mot hvar-
andra och sjönko så tillsamman i outsäglig skönhet och
kunde aldrig skiljas, ty båda voro ett.
Det har han sett med glädje, den ädle Julianus,
och det med namnlös ömhet den vackra Aina sett. De
sett all jordens skönhet, all himlens glans sig spegla i
dessa pärlors klarhet, och aldrig mer de frågat: hvad
månne kärlek är?
Tr. 7 Oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
