Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång, tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade filosofie magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNNG VID PROMOTIONEN 121
Sång,
tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade
filosofie magistrarne.
I välljud talade Suoiuis första vishet;
o att dess sista finge i välljud dö!
\ Tid fjärran stranden af enslig insjöbölja
de mörka furor raggiga stå och bistra;
frän deras grenar drifvan i tårar halkat,
när sena våren andades mildt på dem.
De moderlösa döttrar af döda drifvan,
de klara pärlor darra ännu på barren,
när österns skära skimrande morgonstråle
sin hulda skönhet speglar i deras dagg.
Vred, fraggig bäfves den morgonsvala böljan,
ty vingstark fågel har slagit ned på fjärden,
nattburen storm har huggit sin klo i viken
och silfverspeglarnas täcka bilder flytt.
Men stumma, stela, stilla de stå i stormen,
de bistra jättefuror i djup begrundning;
vid deras fötter vågen i vanmakt hvilar,
i fläktens ljuf het vingade vinden dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
