Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång, tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade filosofie magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNNG VID I~R0M0TIONEN
Vidare gick sedan Välnö,
kom till Nevas framtidsvågor,
Ladoga, det blanka, blåa,
svanors svala Saimaböljor,
Påijännes guldstänkta fjärdar;
fångar fågeln där i flygten,
bygger sig en bur af silfver,
bringar sedan uti buren
cederns sköna sunnandufva;
lyssnar på dess sång, den ljufva,
lyssnar en dag, lyssnar tvenne;
tredje dagen fågeln sjunger:
Ö du vilda fjällens Väinö,
livarför håller du mig fången?
Sade Väinö: Lär mig sången!
Sade cederns silfverfågel:
»Ej de gode gudars gåfva,
mänskors glädje läres icke,
stiger som en stilla stråle
upp ur nattens famn och sorgens,
som en sky i skönhet duggar
svalka öfver öknens sveda.
Gå en kväll, när solen sjunker,
ensam på den öde heden,
göm en sorg uti ditt hjärta,
utaf ingen känd och anad;
då skall sången ro dig gifva,
dina läppar själfmant lifva.
Sången är af sorg upprunnen;
men af sång är vishet vunnen.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
