- Project Runeberg -  Sånger /
I:132

(1904-1905) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång, tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade filosofie magistrarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 SANGER 1844

Vilda fjällens starke Väinö
gick en kväll, när solen sjunkit,
ensam på den öde heden.
Öch hans stora hjärta sörjde,
att Altaj och allt dess silfver,
allt dess guld han öfvergifvit,
blott för sångens sorgsna sällhet
och för vishets arma vinning.
På hans läppar då steg sången,
ordets makt, den underbara,
mäktig nog att allt förklara,
allt förvandla, uppenbara;
sjunken sol i skönhet uppstod,
öde hed i blomster kläddes,
hjärtats sorg i sång försmälte.
Nu den vilde Väinö veknat,
nu den vise Väinämöinen
ej mot guld och silfver gifvit,
sången, som hans sällhet blifvit.
* *

*






Det var den dikt, som susat i furans krona
som kvad hur Sången lände till Suomistränder,
från folkens höga nordiska barndomsvagga,
från jordens gyllene modersbröst, Åltai.
Ur nattlig trollmakt tidigt dess anlet ljusnat;
än oskuldsfull, den växte till männers vishet,
blef stark och skön, inandades seklers bildning
och firar ung sin vårliga fest i dag.

I redo stån, I älsklige Väinö-söner,
dem fosterlandets kärlek till vishet ammat!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:48:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topesang/a0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free