Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång, tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade filosofie magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i 34 SANGER 1844
Natt höljer folkens ursprung. Med kärlek se de
tillbaka dock på de dunkla barndomsdagar;
i minnets svalka glömma de dagens tunga,
sitt hjärtblod gåfve de för sin ungdoms språk.
Vid Irlands strömmar, i Böhmens berg och Ungerns,
går högt det rop att folken må varda unga
af egen lifskraft och kasta från sig den lånta;
det ropet har ekat starkt i Suomis fjäll.
Ett folk! ett land! ett språk! en sång och en visdom!
Från sjö till sjö och från barm till barm gå orden.
Ur egna källor Suomis floder rinna;
ur egna källor rinne dess framtid opp!
Hvi Lönnrot gick att slocknande sånger samla,
hvi gick Castrén att teckna förvridna dragen
af fjärran hedars sorgsna Suomi-fränder,
om ej för ljudande ord: ett folk! en stam!
Det är det steg, som de yngsta tider tagit.
I vetenskapens svurne! I visdomsbröder!
I därutinnan stån framför edra fäder;
i ädel bildning de ädle like stån!
Gån ut med ljus! Än skolen I dunkel finna
i mänskotankars natt och i skumma skogars;
blankt hugge sanningens svärd i edra händer!
Åt fosterlandet vigen dess blåa stål!
Gån ut till seger! Seger behöfver anden;
den kufvat världen; kufve sig själf den sedan!
Frid kommer nog när, likt edra jubelfäder,
I stån med lagern kring ädel silfverlock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
