Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEM ONEN 137
Ö om du älskat, om, som du säger, du mig
allena ditt hjärta gifvit, jag dig anropar: vik bort ifrån
mig, ej mana mera den eld som bränner till aska hela
min lefnads frid!
- Förgäfves ber du, förgäfves hotar! Min är du,
min i det varma lifvet, min är du in i den dystra döden.
För längesedan med heta kyssar jag vigde dig till mitt
väsens make, jag fast dig fjättrar, jag dig ej släpper,
förrän ditt väsen i mitt förgås.
– Ha, skall jag krökas som mask i stoftet för dig,
du demon med mörka ögon! Öch vor’ du skön som en
fallen ängel, och bjöd du mig uti dina armar Mahomas
eden, vet, dig jag hatar och dig jag afskyr i evighet!
- Förgäfves ber du, förgäfves hatar! I djupa
bottnen utaf ditt hjärta, där bor den makt dig åt mig
förråder. Krök dig i stoftet, du viljelöse, fall ned i
vanmakt för mina fötter, fall ned och tillbed din her-
skarinna, tigg som en nåd mina läppars kyss!
- Tillbedja dig... o du gräsligt sköna, du fina
dödande stoft och gift!
- Ar jag ett stoft, så är jag det skönsta; är jag
ett gift, så är döden ljuf.
- Nej aldrig, spöke af synd och mörker! Vik
bort från mig, jag befaller dig!
- Kom, dränk ditt grubbel i mina armar; se lifvets
blixt, den förgår... o kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
