Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Försakelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty fast du svikit din flickas tro,
så skall hon aldrig dig glömma,
och fast du stört hennes hjärtas ro,
så skall hon icke dig döma.
När tusen bilder i lifvets storm
för henne växla gestalt och form,
din bild hon ensam skall gömma.
Och vor’ du mörk som en vinternatt,
och kallt som döden ditt hjärta,
så står du ljus för mitt minnes skatt
i vårens färger de bjärta.
Och vor’ du hatad och glömd och arm,
så står du älskad och rik och varm
i djupet dock af min smärta.
Kanske i stormarnas vilda brus
också ditt hjärta skall brista,
kanske din lycka, din lefnads ljus,
en gång, som jag, du skall mista.
Då är jag död, men jag står dig när,
än lika älskande, varm och kär,
och följer dig i det sista.
När då en stilla, en helig frid
i bittra kvalen sig gjuter,
när för ditt öga en stråle blid
som sol i dimmorna skjuter;
då är det jag, som i andehamn,
ej känd, ej anad, uti min famn
dig ömt och innerligt sluter.
20 Maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
